Det känns som om jag skriker ut mina känslor för dig, att mina ord står skrivna på en lapp som jag håller framför dina ögon! Men ändå ser du mig inte, det känns som om jag inte existerar i din värld, att jag är som luften.. du säger att du inte kan leva utan mig, men ändå verkar du inte se mig, se att jag faktiskt finns här och att jag kämpar! Kämpar för att få ut någonting av det här, för att få mina känslor besvarade! Jag vet inte om jag orkar så mycket längre, eller om jag orkar att se dig gå ifrån mig fler gånger du redan gjort. Jag vet faktiskt inte alls vad jag egentligen vill eller känner för!