Menade inte riktigt till detta inlägg, men jag är i en så jäkla svag period, mår inte alls bra och känner mig nere dygnet runt. Minsta lilla ord kan stjälpa mig, och nästan ingenting gör mig lycklig. Känns som en plåga att gå till jobbet, och känns som en plåga att komma hem, känns som en plåga att gå och lägga sig och känns som en plåga att bara finnas till. Jag vet inte riktigt vad man ska göra för att komma tillbaka, är det pengarna som förstör allting? Alla bråk om skitsaker? Osäkerheten överallt? Vad är det som förstör mitt liv? Jag vill inte vara den deprimerade människan, och jag tror inte ett dugg på att gå och prata ut hos någon psykolog eller terapeut, inte ett dugg. Det känns som om jag vill ha all uppmärksamhet i världen, men samtidigt vill jag bara krypa ihop och gömma mig för alla. Vill inte synas någonstans eller för någon.