Vet ni vad jag alltid varit rädd för? Att leva i ett riktigt "Svensson" liv, där vardagen går som rutin och man går helt in i det. Jag kan inte i min vildaste fantasi se mig själv om 10 år gift, ha villa, Volvo, hund och barn. Okej, självklart vill jag gifta mig och skaffa barn. Men vill aldrig att mitt liv ska gå på som rutin, att alla har sina bestämda platser i soffan, vid matbordet, att frukosten är den samma, rosta brödet, ge till ungarna, dricka en koppkaffe med texten "Världens bästa Mamma" på. Att jag kör ungarna till dagis, åker till jobbet, hämtar ungarna, pussar min man på kinden och säger hej, lagar mat, tvättar och längtar till helgen. Helgen då? Bästa som kan hända att man grillar, ungarna inte tjatar till sig mer än 30kr till lördagsgodiset, att man får ungarna tidigt i säng. Att man undrar hur längesen det var sist man hade sex med sin man & definitivt inte om man bara spontant kläcker "Ska vi knulla ikväll?"

Jag vet jag låter jätte gnällig och panikslagen, men ni förstår vad jag menar hoppas jag. För många kanske det är drömmen att leva ett sånt liv. Men nej, jag vill inte det. Jag vill alltid se på min framtida man och älska honom lika mycket, jag vill alltid ha fjärilar i magen och vara så otroligt glad över att han är min & bara min. Jag vill ha en vardag med trygghet, men som inte som går på rutin. Jag vill leva ett liv där det händer saker.

Jag vill leva mitt eget liv, inte i något "typiskt" liv där det är samma rutiner för miljontals människor !